Susanne Nordqvist

Hur känns det efter alla lopp?

– Efter det här året med träning och lopp känner jag bara lycka, glädje och tacksamhet. Tacksamhet till alla som gett mig möjligheten att få delta i Min Klassiker! Och inte minst lycka och glädje över att jag faktiskt klarat alla lopp och fått En Svensk Klassiker-medaljen. Medaljen är mitt personliga bevis på att jag lyckats på alla plan, fysiskt och psykiskt. Jag har lyckats bli stark genom regelbunden och anpassad träning. Det fysiska träningsresultatet har gett ringar på vattnet och boostat mitt självförtroende.

När man når punkten att kroppen bara skriker sluta, då är det inte lätt – men jag ville aldrig ge upp.

Vad har varit tuffast respektive lättast?

­– Vasaloppet och Vätternrundan har varit tuffast. På grund av mina reumatiska problem så protesterar kroppen efter x antal timmar. När man når punkten att kroppen bara skriker sluta, då är det inte lätt – men jag ville aldrig ge upp. Det bästa har varit all pepp från nära och kära. Hejaropen från teamet och okända människor har drivit mig framåt med glädje – trots svett, tårar och smärta. 

Vad har varit svårast respektive roligast?

– Trots att Vasaloppet och Vätternrundan var otroligt smärtsamma lopp för mig var de ändå de i särklass roligast. Glädjen jag kände av att komma i mål och ha klarat det var helt enorm. 

Under ett så långt lopp hinner man få så många hejarop och så mycket pepp från människor som stöttar och tror på ens förmåga. Helt underbart!

Hur känns det att det ska bli tv?

– Att det ska sändas på TV är väl inget jag ser fram emot, men heller inget jag gruvar mig för.  Hela det här årets upplevelser, träning och alla människomöten är det som varit betydelsefullt å betytt mycket för mig personligen – inte den officiella biten. 

Men om jag har lyckats inspirerat andra att ta det första klivet till ett bättre liv så känns det underbart, då har jag med sociala medier och teves hjälp lyckats dubbelt upp. 

Jag kommer att fortsätta med den allsidiga och långsiktiga träningen som jag gjort hittills.

Hur ska du hålla i träningen framåt?

– Efter det här året med träning och lopp känner jag bara lycka, glädje och tacksamhet. Jag kommer att fortsätta med den allsidiga och långsiktiga träningen som jag gjort hittills, den har fungerat för mig under året och gett mig 4 personliga segrar. PS: det blir troligen något/några nya lopp i kalendern år 2020. 

Jag ska hitta tillbaka till mig själv igen.

Varför sökte du till Min Klassiker?

– Det var min dotter som skickade in ansökan, jag hade inte den blekaste aning om att hon gjorde det. När jag tog emot det första samtalet från Stephan behövde jag gå till botten med mig själv, hur jag ville att mitt fortsatta liv ska se ut. Med tanke på hur dåligt jag mådde så var valet inte så svårt, helt ärligt så hade jag inte riktigt ett val. Jag behövde göra det här. För mig själv och för mina barn.

Vad är största anledningen till att du mår dåligt?

– Allt började för 5-6 år sedan med en nedåtgående spiral, med följande depression och svår ångest. Jag tappade bort mig själv på vägen. Nu behöver jag hitta tillbaka, återfå mitt självförtroende och min styrka. Både fysisk och psykiskt.

Vad tror du att Min Klassiker kan göra för din hälsa?

– Jag har alltid mått bra av träning, det är det som gör mig glad. Även fast jag vet det är det oerhört svårt att hitta motivationen att snöra på sig löparskorna när man mår väldigt, väldigt dåligt. Att få vara med i det här projektet kommer utan tvekan vara den bästa hjälpen för att komma på fötter igen.

Jag var livrädd för kylan, och hur den skulle påverka mig.

Vad trodde du var din största utmaning, och har det förändrats?

– Jag fasar över Vätternrundan eftersom jag har mycket värk i nacke, ländrygg och knän. Men, jag fasade mycket inför Vasaloppet, inte för att åka skidor, utan för kylan. Jag har något som heter Raynauds fenomen, som gör att fingrar och tår vitnar när det blir kallt. Jag var besatt av att prova handskar för att vara förberedd. Jag var livrädd för kylan, och hur den skulle påverka mig. Men det var milt väder när vi körde Vasaloppet, så det blev en fantastisk upplevelse istället.

Livsstilsförändringen

Susanne är full av kämpaglöd – trots flera tuffa och jobbiga händelser i bagaget. Med sina barns stöd och ett pannben av stål är hon redo att ta sig an sitt livs tuffaste fight – att bli den hon en gång var. 

Vem är du?

– I grund och botten är jag stark, glad och social. Jag har en inre styrka som aldrig låter mig att säga nej till någonting. Jag är egentligen den slags person som kan göra tre saker samtidigt utan att klaga. Jag mår bra av att ställa upp för människor. Men nu när jag mått väldigt dåligt har allt det som jag en gång tyckt varit kul snarare blivit en belastning.   

Vem var du för ett halvår sedan?

– Då var den riktiga Susanne var borta. Det var så illa att jag behövde sluta jobba. Jag kunde inte ha några som helst krav på mig. Det enda som hjälpte var att ta ut hunden på promenad i flera timmar. Jag mådde verkligen inte bra. Inte alls.

Hur mår du i dag?

– Jag har fortfarande dåliga dagar, men de är färre än tidigare, och inte lika fruktansvärda. Efter Vasaloppet nådde jag en positiv peak. En månad efter loppet kände jag mig nästan frisk. Glädjen som jag upplevde stannade kvar i mitt huvud så pass länge att mitt dåliga mående trycktes bort.

Vad är du rädd för?

– Att jag inte når min målbild, att jag inte ska lyckas bli den riktiga Susanne igen.

Min Klassiker har varit min livlina.

Vad är den största skillnaden i din vardag?

– Jag känner att jag är på väg tillbaka, jag är närmare än jag varit på väldigt länge. Jag har precis börjat jobba lite smått igen, som trädgårdsarbetare. Vilket känns helt fantastiskt! Min Klassiker har varit min livlina. Jag vet inte vad som hade hänt om det här projektet inte dykt upp. Just nu tar jag revansch för alla år som gått förlorade. I dag har jag fått tillbaka små bitar av mig själv, som jag kan visa korta stunder. Bitarna håller inte hur länge som helst, men jag upplever små fragment då och då, av den jag en gång var.

Vad inspirerar och motiverar dig?

– Det som stärker mig är människorna som finns i min vardag. Speciellt mina fyra fantastiska barn, de stöttar och peppar mig varje dag. De finns där i vått och torrt! En annan inspirationskälla är min deltagarkollega, Line – trots att vi inte känt varandra så länge. Hon besitter en stor inre styrka och en lika stor yttre glädje. Det är något hos henne som får mig att växa.

Hur långt har du kommit i din livsstilsförändring?

– Jag har kanske inte kommit långt, men jag har fått en väldigt bra start. Jag ser fram emot att få den frågan om ett år, då har det hänt grejer kan jag lova!