Michel Stetsko

Hur känns det nu efter alla lopp?

– Både skönt och sorgligt. Sorgligt eftersom det innebär slutet på resan tillsammans med tjejerna. Men ett slut innebär också början på någonting nytt, eller i mitt fall en fortsättning.

Under året har jag har byggt upp en trygghet med att ha de här starka tjejerna bredvid mig och de har hjälpt mig att få fokus på något annat än den faktiska uppgiften.

Vad har varit tuffast respektive lättast?

– Tuffast under året har varit den mentala biten, både under och mellan loppen. Projektet har inneburit att mina innersta känslor blottats och med det också sårbarheten och medvetenhet om den. Kanske svårt att beskriva men jag tror nog bilderna talar sitt tydliga språk. Många hjärnspöken om att räcka till, ”har du tänkt på detta”, ”vad händer om”, och så vidare. Under året har jag har byggt upp en trygghet med att ha de här starka tjejerna bredvid mig och de har hjälpt mig att få fokus på något annat än den faktiska uppgiften. Det kommer bli tufft att klara sig på egna ben utan dem. Glädjande nog har det alltid varit lätt att hitta motivationen för träningen.

Vad har #MinKlassiker gett dig?

– Hela tiden finns tydliga mål och det hjälper mig att hålla i träningen men jag blir faktiskt förnärmad när man gratulerar till livsstilsförändringen. Jag vet inte hur många måndagar jag har ändrat ”livsstil”, hur många gånger jag sagt ”nu ska jag ändra”. Däremot har jag hittat verktyg för att ha en hållbar livsstil, jag tror vi kan kalla det så i stället. ”Hållbar livsstil” suger man på ordet så ler man... men livsstilsförändringen är något pågående, varje morgon, varje dag, resten av mitt liv. Jag vaknar upp varje dag nu med bättre inställning och som jag sagt tidigare, hur ska jag ta hand om den här dagen på bästa sätt. 

Hur känns det att det ska bli tv?

– Jag har ingen speciell känsla, det ska bli lite häftigt. Vet inte om jag kommer kolla på dem avsnitten heller. Man förstår ju att man är med i en produktion, men det är fortfarande rätt avlägset. Jag är så fokuserad på mitt, sen blir det vad det blir.

Efter Lidingöloppet gick jag ner på knä och friade till min älskade, som faktiskt är en stor del av min hållbara livsstil.

Hur ska du hålla i träningen framåt?

– Även om den här resan närmar sig slutstationen så är jag grymt peppad på att se vad framtiden och min ”hållbara livsstil” har framför sig. Just nu är det full fokus på att träna inför Vasaloppet som jag inte klarade, samt att få köra Vätternrundan med min underbara och numera även kallad fästmö. Efter Lidingöloppet gick jag ner på knä och friade till min älskade, som faktiskt är en stor del av min ”hållbara livsstil”. Och ska man nu ändra livsstil så är det bäst att göra det tillsammans. 

– Tillsammans ja, det är också en bidragande orsak till att hålla i träningen framåt. Vi gör det tillsammans. Hela folkrörelsen med klassikergrenarna gör att man oundvikligen stöter på andra med samma mål som en själv. Så se upp livet! För här kommer jag! 

Varför sökte du till Min Klassiker?

– Jag försökte göra En Svensk Klassiker tidigare, men klarade det inte. Rätt som det var trillade det in ett nyhetsbrev från En Svensk Klassiker där de skrev om att de sökte personer till Min Klassiker. Jag tänkte (precis som alla andra) att ”varför skulle de välja mig”. Efter en, i mitt tycke, väldigt lång väntan, och en arsenal av känslor så sitter jag här, utvald och med världens bästa support. Kan fortfarande inte tro att det är sant.

Vilka slags reaktioner har du fått?

– Barnen tycker det är skithäftigt att pappa orkar mer och det betyder mest för mig. Men att människor känner igen mig, det är lite ovant. Efter det första avsnittet, när vi deltagare presenterades, så stötte jag på en kille i skidspåret. Han stannade mig och sa att jag inspirerade honom. Jag? Inspirera någon? Wow!

Det lättaste är ibland också det svåraste, att hitta motivationen.

Vad är det svåraste, respektive lättaste, med att göra en livsstilsförändring?

– Svårast måste vara att inte falla tillbaka i gamla vanor, så som att låta andra saker gå före, hitta ursäkter för att inte träna eller känna efter för mycket. Det lättaste är ibland också det svåraste, att hitta motivationen.  

I dag är det träningen som ger mig motivation, och för mig är det en märkbart förändrad situation mot mitt tidigare liv. Det gör det väldigt lätt att hitta just motivationen. Till exempel att springa har blivit något som jag verkligen älskar, det är skitkul. Det har jag aldrig tyckt innan. Jag? Springa? Helt omöjligt för sex månader sen. I dag är verkligheten en annan. Nu kan jag få sjuka adrenalinpåslag när jag märker att jag orkar springa 5 km utan problem, sist jag gjorde det var när jag gjorde min värnplikt för 25 år sedan.

Har du kollat på avsnitten?

– Nej.

Varför inte?

– Det är så väldigt mycket känslor. Jag kom inte i mål på Vasaloppet och det var tufft mentalt. Jag behövde låsa in mig en vecka efter det och verkligen få landa och känna efter. Efter loppet hade jag många obesvarade sms och frågor om hur det gick och jag var inte i närheten redo att berätta hur det hade gått. Det var ett stort bakslag att inte klara det. Nu har jag kommit vidare, och anmält mig till Vasaloppet nästa år. Så – snart är jag kanske redo att kolla på just det avsnittet.

Livsstilsförändringen

När Michel Stetsko skickade in sin ansökan var han en person som ville få till en livsstilsförändring. Men inte lyckats på egen hand. Han hade anmält sig till flera lopp tidigare, men varken klarat av att påbörja eller slutföra dem. När han fick veta att han var en av de utvalda deltagarna i Min Klassiker hade han, tre veckor tidigare, opererats för ljumskbråck – till följd av sin övervikt. Det, tillsammans med livstragedier och ett ständigt livspusslande i bagaget, var det svårt att lägga tid på sig själv. Tills nu.

Hur mår du i dag, jämfört med tidigare?

– Fysiskt mår jag tusen gånger bättre, jämfört med mitt bästa fysiska jag för ett år sedan. På någon så otränad som jag var, så kommer resultaten snabbt. Jag sover bättre, är gladare och piggare. Men framförallt så mår jag mycket bättre. Mentalt så går det upp och ner. Jag fick som sagt en rejäl dipp efter Vasaloppet. Jag behövde stanna upp och fråga mig själv varför jag gör det här. Var det Vasaloppet som var målet eller att uppnå en hållbar livsstil? Svaret var självklart.  

Jag har haft komplex för min kropp i hela mitt liv.

Vad är din största utmaning?

– Jag har haft komplex för min kropp i hela mitt liv. Så den största utmaningen för mig är att visa mig i badbyxor. Jag är den som suttit på en filt på stranden när alla andra badat. I Min Klassiker kommer flera miljoner att se mig. Kunna bedöma mig och min kropp. Men jag har kommit fram till att: vad gör det egentligen? Det här är jag. Jag ser ut som jag gör och jag är som jag är. Ett av mina mål är att kunna känna mig trygg i det, och faktiskt acceptera mitt utseende. 

Vad är du rädd för?

– Förutom höga höjder (!), så är jag rädd för att dra på mig överviktsrelaterade sjukdomar, att inte finnas för mina barn. Innan jag hade barn fanns inte de tankarna alls. Eftersom vi förlorade ett barn, Malcolm, så får man perspektiv på saker och ting.

Tidigare gjorde materiella ting mig lycklig. Helt plötsligt blev ett fint hus eller cool bil ingenting värt. Inget av det jag kan köpa för pengar gör mig till en lyckligare människa. Att få vara tillsammans med, och se min barn växa upp, gör mig lycklig. Varje dag med dem är en vunnen dag.

Vad inspireras du av?

– Annie Thorén. Hon är en otrolig kvinna. Jag ser upp till henne på många sätt. Hon har en stark personlighet, dessutom går hon emot det påhittade idealet av hur en idrottskvinna ”ska” se ut. Jag tror inte folk förstår vilken stark förebild och idrottare hon är! Det är synd att triatlon inte får större uppmärksamhet i Sverige.

Vad har du för målbild?

– Det huvudsakliga målet är att uppnå en sundare livsstil och en hållbar livsstilsförändring som varar livet ut, motionen ska vara en del av vardagen. Rent kroppsligt vill jag orka mer, och i längden vill jag göra en bukplastik.

Hur långt har du kommit i din livsstilsförändring?

– Jag vet inte om jag nånsin kommer veta när jag är 100 procent klar. Men jag kan säga att motionen är mer närvarande nu än någonsin tidigare. Jag måste bara fortsätta nöta på, träningen ska vara lika självklar som att borsta tänderna. I dag tränar jag efter ett träningsschema på 3-4 dagar per vecka, och det är rimligt att få till i det så kallade livspusslet.