Från elitskidåkare till motionär, och nu – Klassikercoach

Hur stor roll spelar det att du gjort En Svensk Klassiker, nu när du ska coacha andra?

– Stor roll, tror jag. Dock måste jag vara jättetydlig med att inte relatera till tider, utan snarare känslan kring de olika loppen. Och jag kommer vara brutalt ärlig mot våra deltagare, loppen är inte roliga hela tiden.

Vilken egenskap hos dig hoppas du ska smitta av sig på deltagarna?

– Att de ska brinna för sin egen utveckling i alla grenar, och strunta i vad andra tycker och tänker. Ta bort alla jobbiga krav på sig själva!

Om vi kan få dem att tycka det är kul att vara ute och röra på sig (läs: åka längdskidor) så har vi lyckats.

 Vad är din drivkraft i #MinKlassiker?

– Min drivkraft är att bidra till att inspirera till en sund livsomställning. Jag vill att de ska upptäcka något nytt, och får jag vara lite partisk så hoppas jag självklart att de ska älska längdskidor, haha. Det absolut bästa är när jag kan ge en utmaning som är rimlig, men lite svår, fast välbalanserad – och sen se hur våra deltagare faktiskt klarar av övningen! Om vi kan få deltagarna, och alla som följer #MinKlassiker, att tycka det är kul att vara ute och röra på sig (läs: åka längdskidor) så har vi lyckats.

Hur känns det att göra det tillsammans med Annie Thorén och Stephan Wilson?

– Det känns riktigt kul. Vi är väldigt olika som personer och vi är bra på olika saker. Stephan är så positiv att man tror att han driver ibland, haha. Men det ska han ha cred för, han berömmer hejvilt och är otroligt duktig på att mobilisera positiv energi. Och Annie, hon är en cool tjej. Hon är väldigt befriad från hets och resultatkrav, hon bara kör!

Om du fick förmedla en sak till de som inte tror att de kan göra en träningsförändring, vad skulle det vara?

– Man vet ju inte vad som funkar innan man försökt. Jag har ju absolut inte vunnit alla lopp jag ställt upp i, jag har kanske förlorat till 99 %. Jag har kört fler dåliga än bra lopp! Jag hade inte tagit alla guldmedaljer om jag inte hade misslyckats på vägen – så våga prova!

Vad betyder Santanders stöd i satsningen?

– Jag har samarbetat med dem i många i år nu, och i #MinKlassiker, precis som våra tidigare samarbeten, anser jag att de har en fin känsla för individen. Jag tycker det är bra att de satsar stort på Min Klassiker. De har ett fantastiskt engagemang inom breddidrott och hälsa. Exempelvis Framtidens skidlöfte, ett stipendium vi delar ut till en lovande skidtalang varje år.

Kan alla verkligen göra en klassiker?

– Nej jag tror inte att alla kan göra en klassiker, av rena hälsoskäl. Jag menar nio mil på skidor – det skämtar man inte bort. Visst finns det en grupp människor som inte tycker att en klassiker är utmaning nog. För mig var det en jäkla utmaning. Dock tror jag att väldigt många kan göra en klassiker. Känner man att man vill börja med något – kör en halvklassiker.

Johan Olssons förändring

Det var i april 2017 som Johan Olsson bestämde sig för att lägga elitkarriären åt sidan, för att lägga mer tid på sin familj. Och såklart ge utrymme åt nya, spännande utmaningar. Vi pratar även om jämställdhet i idrotten och om hur hälsa har blivit en klassfråga.

Vad skulle du säga är största skillnaden i ditt liv sedan du avslutade din elitkarriär?

– I dag kan det gå tre veckor utan att jag tränar någonting. Det är en helt annan tillvaro än tidigare, på den tiden jag tränade två pass per dag. I dag har träningen snarare blivit ett verktyg för mig att sortera mina tankar, den där friska luften gör mycket för mig. Jag känner mig som en grå gegga när jag inte har tränat. Jag har hundra tankar i huvudet men ingen förmåga att sortera dem. Jag svarar på 15 mail i huvudet när jag springer, haha. Men den största anledningen till att jag slutade som elitskidåkare var ju avskärmningen från barnen, det var helt ohållbart mentalt.

Saknar du att jaga resultat?

– Ja ibland gör jag det, saknar att inte vara kvar i den bubblan, även om jag är ganska nära den världen. Jag kan sakna att ha en kropp som fungerar som en maskin, som en bilmotor. Mina dåliga dagar då – skulle vara drömdagar nu. Men nej, jag saknar inte att jaga ett nytt VM-guld.

– Jag är så nöjd över min karriär. För första gången någonsin hänger medaljerna uppe på väggen, kanske inte jättetydligt, men de ligger iallafall inte i en låda i garaget. Jag har förstått, att det finns ett värde för mig mentalt, att de finns där. Det är en liten påminnelse om att ”fan Johan, du är duktig”, och det peppar mig när jag ska ringa ett jobbigt samtal.

Om du inte hade ägnat dig åt idrott, vad hade du gjort istället?

– Jag är en idéspruta, på gott och ont. Men jag är helt kass på att slutföra projekt, jag är en projektstartare. Jag älskar att lämna projekt! Det var likadant i träningen, jag övergav saker och började med något nytt. Det är en dålig faktor i en anställningsform. Om det nu inte finns någon där ute som önskar en idéspruta, med svårigheter att ta order, med enorm arbetskapacitet OCH som är fullständigt hopplös att sköta sin papper – hojta! Haha.

Det är kanske min största drivkraft, att inspirera människor att tänka annorlunda.

Hur känns det att vara en förebild?

– Det känns helt grymt. Jag vill påverka människor! Jag fick ett hallelujahmoment vid en tidpunkt, när jag förändrade mina tankeprocesser och storstädade min hjärna. Jag säger inte att det är enkelt, dessutom hade jag proffshjälp. Men när städningen väl är klar så lovar jag att det kommer hända fantastiska saker. Det är kanske min största drivkraft, att inspirera människor att tänka annorlunda, men det måste vara lättförstått eftersom jag själv är så sjukt trög, haha.

Varför tror du att fler kvinnor än män ber om hjälp med hälsofrågor?

– Om jag går till mig själv: om jag ska skruva ihop en garderob från valfri inredningsbutik med platta paket, så tittar jag inte i beskrivningen. Jag bläddrar kanske lite. Men tänker rätt omgående att det här ska jag kunna reda ut själv. Men min fru exempelvis skulle direkt tänka att ”jag följer beskrivningen, så blir det rätt”. Jag tror kanske inte på den manliga normen, men absolut att man påverkas mycket av ett kulturellt beteende. Jag tror att kvinnor, i högre grad, är benägna att be om hjälp eftersom de kan erkänna att de behöver, till skillnad från många män.

Är idrotten jämställd?

– Idrottsvärlden är inte jämställd. I alla fall inte inom lagsporter. Jag har tur som kommer från en sport där det under lång, lång tid varit norm att tjejer och killar ska få exakt samma prispengar. Lika gäller sponsoravtal, i alla fall i Europa. Om man skulle ta de största skidstjärnorna i Skandinavien, i våra respektive länder, så är den största stjärnan, otvivelaktigt, en kvinna. Som tjänar överlägset mest med pengar. Och fan vad bra det är, tycker jag!

Är hälsa en klassfråga?

– Det är svårt att svara nej på den frågan. Även om man inte vill att det ska vara så. Det handlar om tillgång, arbetstider, utrustning och förutsättningar. Långt ifrån alla har ett ekonomiskt överskott att spendera pengar på utrustning.

– Fritidsbanken ett fint projekt där man får låna grejer – gratis! Jag har själv skänkt begagnad sportutrustning via Santanders insamling, som jag hoppas kommer till nytta för andra.

Hitta närmsta Fritidsbank på fritidsbanken.se